Copyright 2007-2017
Built with Indexhibit

Clara Gesang-Gottowt tvättar mina näthinnor med sina målningar. I en vardag nerlusad med digitalt genererade bilder, världar och pixlar är det som ett reningsbad att betrakta hennes målningar. Konsten reduceras alltmer till och kommuniceras genom digitala spår i vår omvärld. Då är mötet med denna typ av måleri lika nödvändigt som att få uppleva naturen och växternas pånyttfödelse varje vår.

Gesang-Gottowt bemästrar materialen när hennes bildvärld byggs upp. Det är vid första anblicken tunna lager där dukarna nästan upplevs som om de är belysta eller uppbyggda som ljuslådor. Inför denna typ av konst står vi ånyo vid varje möte, våra minnen och dagsform färgar av sig på vår upplevelse och läsning av verken. Vid närmare betraktande och när vi ger konsten tid, börjar detaljerna, materialen och rummets ljus att forma vår upplevelse. Dukens gräng framträder och färgens rörelser över ytan förstärks.

Gesang-Gottowt har tidigare beskrivit det svåra i att sätta titlar på sina verk, om oron att det kan låsa betraktaren, jag ser snarare titlarna som förslag än fastnaglade sanningar. Vi bjuds in att se och reflektera över en målnings titel, utförande och färg i relation till oss själva och de andra utställda verken. Att måla har också varit ett sätt för Gesang-Gottowt att förstå hur hon vill leva sitt liv och se på sin omgivning. Utställningens titel Vind Öga ger en inblick i de fönster som målningarna är till konstnärens ateljé och arbete.

Flera av verken är som beslöjade av ett mönster ett raster, detta skapar ett visst avstånd till de annars lysande ytorna. Det ger en känsla av att inte avslöja hela ytans detaljer och lyster, vi måste återkomma mer än en gång till verken för att ta del av Gesang-Gottowts intentioner och tankar.

Utställnings minsta duk, antyder en hand den agerar som hälsning och nyckel på samma gång. Det är Claras hand som är avbildad, den är i vardande och upplösning på samma gång. Den inbjuder lika mycket till reflektion som till att manifestera konstnärens närvaro i målningarna och gallerirummet.

I detta måste vi se Gesang-Gottowts verk och utställningen Vind Öga som del i en större undersökning och resa där vi tillfälligt är åskådare och medpassagerare.


Ola Gustafsson
Stockholm, maj 2019

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _. _

Clara Gesang-Gottowt washes my eyes with her paintings. In everyday life with digitally generated images, worlds and pixels, her work is almost like a purification bath. Today, art is increasingly being reduced to and communicated through digital channels. The encounter with this type of painting becomes as necessary as having to experience nature and the regeneration of plant life every spring.

Gesang-Gottowt masters the materials when her imagery is built. At first glance it’s the thin layers that makes one perceive the canvases as being illuminated or constructed as light boxes.This type of art we encounter anew each time our memories and current state of mid, stain our experiences and reading of the works. At a closer look and when time for art is put in–the details, materials and spatial light begin to shape our experience. The structure of the canvas appears and the paint’s movements covering the surface are enhanced.

Gesang-Gottowt has expressed difficulty in coming up with titles for her works, the concern being that it can lock the spectator. I see the titles as suggestions, rather than rigid truths. We are invited to look and reflect on a painting's title, execution and color in relationship to ourselves and the other exhibited pieces. To paint has also been a way for Gesang-Gottowt to understand how she wants to live her life and to look at her surroundings. The title of the exhibition Vind Öga, (Wind Eye), which is play on a Swedish word for window, gives us a peek through those windows that paintings are, into the artist's studio and work.

Several of the pieces are almost veiled by a pattern a grid, which creates a certain distance to the otherwise luminous surfaces. It gives the feeling of not revealing all of the details and glow of the outer layers, we must return to the works more than once to fully take part in Gesang-Gottowt's intentions and thoughts.

The exhibition’s smallest canvas, suggests a hand that acts as both as a greeting and a key. It’s Clara's hand that is depicted in the making and disintegrating simultaneously. It invites equally to reflection as it manifests the artist's presence in the paintings and in the gallery.

In this, we must see Gesang-Gottowt's work and the exhibition Vind Öga as a part of a larger exploration and journey where we are temporarily spectators and fellow passengers.

Ola Gustafsson
Stockholm, May 2019