Copyright 2007-2017
Built with Indexhibit

CLARA GESANG-GOTTOWT
Trädgård vatten rum
23 February – March 31, 2018
JOHAN BERGGREN GALLERY

I lean to you, numb as a fossil.
Tell me I’m here.
Sylvia Plath

En teknik för att memorera en text är att tänka sig den i ett hus. Den presenterar sig vid dörren och fortsätter in mot nästa del. Här och nu skulle vi vara i hallen. Tanken är att huset skall vara absolut helt tomt, ett tecken. Sen är det meningen att man i minnesarbetet ska hänga upp och placera ut textens beståndsdelar som ord och meningar, hela resonemang, inuti huset. På detta sätt skapas olika rum och korridorer att vandra genom, ända ner till textens slut, där det rimligtvis måste finnas en utgång.

Om vi tänker oss att en sådan minnesövning är en huskropp och att texten är den formande kraften av husets insida, så måste huset i sin helhet vara den plats där de båda viljorna för att minnas och att drömma integreras. Huset är platsen för drömmerierna. Jag ser Clara Gesang-Gottowts senaste målningar som bilder från ett sådant hus.

Gesang-Gottowts bildvärld är föreställande, målningarna visar de platser och rum där minnen och drömmar arbetas fram. I sig själva är bilderna minnen och drömmar. Ett evigt föränderligt arbete med det oförgängliga husets bilder. Dova tapeter antar vattnets form, ansamlingar av starkt ljus visar på arbetets rörelse mellan försvinnandet och framträdandet. Gesang-Gottowt observerar det som sker i arbetet med målningen och skymtar de äldsta drömmarna, alltid i nya minnesmönster. Är det vi ser händelser från den oföränderliga barndomens rike?

Jag tänker på öppningsscenen till Andrey Tarkovskys Solaris då huvudpersonen ses vandra genom ett grönskande landskap, det är sensommar kanske tidig höst. Vid en damm ser vi ett hus, först som spegelbild i vattnet, sen i dess helhet. Ett äldre trähus i lantlig stil. Det är gult, varmt gult förutom dörrar och fönster. En dörr står öppen ut mot landskapet.

Andreas Mangione